När man gör lumpen utstår man många konstiga saker som till exempel att under en march utföra "kort rast" vilket innebär att gruppen ska smyga in i skogen formera sig i en ring med ryggarna inåt (igelkottsformering) för att kunna vara beredd på anfall från alla håll. Sen ska du och din stridsparskamrat ta på en värmejacka, byta strumpor, dricka, och äta ett kex ( :P )på 10 min. Därimot inte samtidigt för när en arbetar ska den andra hålla vakt. Det kanske låter simpelt men det är nog den västa utmaningen hittills och vi har fortfarande inte klarat det. Och göra befälen besvikna är det sista man vill...
Alla påfrestningar gör att man ser se små possitiva sakerna väldigt tydligt helt plötsligt, en fredag innan permis är det helt plötsligt lätt att gå upp ur sängen och vi räknar ner till den dagen vi får ha våra M90 uniformer på oss. (även om vi inte vet när den dagen är) Just nu har vi helgröna overaller på oss vilket gör det oerhört jobbigt för oss tjejjer när vi ska kissa i skogen... usch. vi vill ha M90 NU! :D

Det som har stört mig mest den senaste veckan är att jag aldrig drömmer om något annat än lumpen, jobbiga drömmar med prestationsångest. det kanske låter töntigt men när man inte ens kan komma ifrån allt nattetid blir det väldigt psykiskt påfrestande.

Nästa vecka väntar skogen... Då är det dax för våran första fälvecka vilket innebär skogen i tre dagar och tre nätter. Förväntningarna ligger på att det kommer att bli riktigt jobbigt, särskillt om det regnar men av någon konstig anledning ser jag faktiskt fram emot det hela. :D

Önska mig lycka till!