lägtar
hem och efter adam.
Lumpen är som bajs, fast grönt.
Lumpen är svårt att förklara. Ena stunden hatar man det och man undrar vad fan man har gett sig in på, andra stunden älskar man det för människorna är så jäkla härliga och man känner sig så jäkla nöjd kvällen efter en dag på skjutbanan och en halvmils lång march hem i spöregnet.
I lumpen gör man många saker, bland annat:
I lumpen gör man många saker, bland annat:
• marchar •
• exiserar (går i takt) •
• vårdar utrustning •
• döper sin alldeles egna Ak5 ( till Tryggve) •
• skjuter med sin Ak5 en hel dag i regnet •
• städar logement •
• klagar på smärtor •
• äter allt man kommer åt, hur det än smakar •
• sover max 6 timmar per natt •
• känner sig väldigt dålig •
• känner sig väldigt bra •
• blir utskälld av befälen •
• längtar hem och efter människor som vet hur man funkar •
• skrattar (mest av övertrötthet på kvällarna ofta åt helt sjuka saker) •
• exiserar (går i takt) •
• vårdar utrustning •
• döper sin alldeles egna Ak5 ( till Tryggve) •
• skjuter med sin Ak5 en hel dag i regnet •
• städar logement •
• klagar på smärtor •
• äter allt man kommer åt, hur det än smakar •
• sover max 6 timmar per natt •
• känner sig väldigt dålig •
• känner sig väldigt bra •
• blir utskälld av befälen •
• längtar hem och efter människor som vet hur man funkar •
• skrattar (mest av övertrötthet på kvällarna ofta åt helt sjuka saker) •
När man gör lumpen utstår man många konstiga saker som till exempel att under en march utföra "kort rast" vilket innebär att gruppen ska smyga in i skogen formera sig i en ring med ryggarna inåt (igelkottsformering) för att kunna vara beredd på anfall från alla håll. Sen ska du och din stridsparskamrat ta på en värmejacka, byta strumpor, dricka, och äta ett kex ( :P )på 10 min. Därimot inte samtidigt för när en arbetar ska den andra hålla vakt. Det kanske låter simpelt men det är nog den västa utmaningen hittills och vi har fortfarande inte klarat det. Och göra befälen besvikna är det sista man vill...
Alla påfrestningar gör att man ser se små possitiva sakerna väldigt tydligt helt plötsligt, en fredag innan permis är det helt plötsligt lätt att gå upp ur sängen och vi räknar ner till den dagen vi får ha våra M90 uniformer på oss. (även om vi inte vet när den dagen är) Just nu har vi helgröna overaller på oss vilket gör det oerhört jobbigt för oss tjejjer när vi ska kissa i skogen... usch. vi vill ha M90 NU! :D
Det som har stört mig mest den senaste veckan är att jag aldrig drömmer om något annat än lumpen, jobbiga drömmar med prestationsångest. det kanske låter töntigt men när man inte ens kan komma ifrån allt nattetid blir det väldigt psykiskt påfrestande.
Nästa vecka väntar skogen... Då är det dax för våran första fälvecka vilket innebär skogen i tre dagar och tre nätter. Förväntningarna ligger på att det kommer att bli riktigt jobbigt, särskillt om det regnar men av någon konstig anledning ser jag faktiskt fram emot det hela. :D
Önska mig lycka till!
Alla påfrestningar gör att man ser se små possitiva sakerna väldigt tydligt helt plötsligt, en fredag innan permis är det helt plötsligt lätt att gå upp ur sängen och vi räknar ner till den dagen vi får ha våra M90 uniformer på oss. (även om vi inte vet när den dagen är) Just nu har vi helgröna overaller på oss vilket gör det oerhört jobbigt för oss tjejjer när vi ska kissa i skogen... usch. vi vill ha M90 NU! :D
Det som har stört mig mest den senaste veckan är att jag aldrig drömmer om något annat än lumpen, jobbiga drömmar med prestationsångest. det kanske låter töntigt men när man inte ens kan komma ifrån allt nattetid blir det väldigt psykiskt påfrestande.
Nästa vecka väntar skogen... Då är det dax för våran första fälvecka vilket innebär skogen i tre dagar och tre nätter. Förväntningarna ligger på att det kommer att bli riktigt jobbigt, särskillt om det regnar men av någon konstig anledning ser jag faktiskt fram emot det hela. :D
Önska mig lycka till!
Gästbloggare Emma: Livdragon 230 Larsson har permission
- Jävlar vad man uppskattar sitt hem när man har varit borta från det, sa en trött Lulle nyss när hon suckande la sig ner i soffan i Trädgårdsvillan. Det förstår jag, när jag hör om Helenas upplevelser av de två första veckorna i lumpen. Fullspäckade dagar 05:30 till 22:30, timlånga marschövningar, löpträning med full utrustning, ingen fritid, hemska utskällningar från befälen, föreläsningar som man absolut inte får somna på (och ja, Lulle har väl lite rykte om sig att somna lite var stans lite när som helst). Hon berättar om tjejen som bröt ihop och hoppade av och om killen som är supernervös hela tiden. Prestationsångest, press, Jag hade definitivt inte pallat den psykiska pressen, men jag vet att Lulle kommer göra det.
Samtidigt som det säkert är jävligt jobbigt låter det som att Helena trivs himla bra också. Helena, som oroade sig för att inte hitta några kompisar innan hon åkte iväg. Pyttsan! Såklart att hon har fått polare! Hon har berättat om hysteriska skrattanfall och om hur man hjälper varandra i vått och torrt, bär varandra i mål på övningarna om det så skulle behövas. Dessutom: man kan ju inte annat än älska Lulle, eller hur?
Alltså, jag är så himla stolt över min Lulle! Hela veckan har jag sagt till mina kompisar "njae, jag vet inte om jag kan ses i helgen för min polare som gör lumpen har permission". Det låter så himla häftigt! Jag typ skryter om min askoola tjejkompis som gör lumpen och tänker bli polis! :)
Jag har saknat min Lulle när hon har varit borta. Jag som förut bara kunnat ringa när jag velat eller behövt det, har varit lyckligt lottad om jag fått svar på mitt sms efter tre dagar. Därför är jag superduperglad att hon är hemma i helgen! Idag har jag, Helena och Hanna lunchat och fikat i Strängnäs och ikväll väntar en myskväll i Åker. Och om jag känner Hanna och Helena rätt kommer det nog bli en hel del bus också! Watch out for The Reflectors tonight!
Samtidigt som det säkert är jävligt jobbigt låter det som att Helena trivs himla bra också. Helena, som oroade sig för att inte hitta några kompisar innan hon åkte iväg. Pyttsan! Såklart att hon har fått polare! Hon har berättat om hysteriska skrattanfall och om hur man hjälper varandra i vått och torrt, bär varandra i mål på övningarna om det så skulle behövas. Dessutom: man kan ju inte annat än älska Lulle, eller hur?
Alltså, jag är så himla stolt över min Lulle! Hela veckan har jag sagt till mina kompisar "njae, jag vet inte om jag kan ses i helgen för min polare som gör lumpen har permission". Det låter så himla häftigt! Jag typ skryter om min askoola tjejkompis som gör lumpen och tänker bli polis! :)
Jag har saknat min Lulle när hon har varit borta. Jag som förut bara kunnat ringa när jag velat eller behövt det, har varit lyckligt lottad om jag fått svar på mitt sms efter tre dagar. Därför är jag superduperglad att hon är hemma i helgen! Idag har jag, Helena och Hanna lunchat och fikat i Strängnäs och ikväll väntar en myskväll i Åker. Och om jag känner Hanna och Helena rätt kommer det nog bli en hel del bus också! Watch out for The Reflectors tonight!
